Konstfack återigen i massmedialt fokus
I slutet av januari blev det skandal då Anna Odell som ett led i sitt examensprojekt på Konstfack fejkade ett självmordsförsök och efterföljande psykos. Många blev väldigt, väldigt upprörda. Landstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) förklarade nyktert att "detta är ett beteende som inte kan accepteras". David Eberhard, överläkaren på S:t Görans psykakut dit Anna Odell fördes av polis i samband med händelsen, tyckte att Anna och hennes prefekt "borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb". Insändarsidorna i tidningarna fylldes med inlägg som mestadels bestod av hatiska utfall mot Odell, Konstfack och konsten i allmänhet.
I helgen var det så dags för nästa kontrovers. I galleriet Brandstroms monter på konstmässan Market kunde besökarna se före detta Konstfackeleven NUGs videoverk Territorial Pissing där han sprayar ner stora delar av en tunnelbanevagn och kastar sig ut genom ett sönderslaget fönster. Igen blev människor väldigt, väldigt upprörda. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) deklarerade högt att "det här är inte konst". SL:s styrelseordförande Christer G Wennerholm (m) ansåg att det var "fullkomligt oacceptabelt". Och tidningarnas insändarsidor fylldes på nytt med upprörda röster som svartmålade konstnären, Konstfack och konsten.
Mina personliga åsikter om de här två händelserna:
1. I fallet med Anna Odell och hennes examensprojekt tycker jag det är svårt att säga något innan slutresultatet av projektet redovisats. Som enskild händelse går det kanske att ifrågasätta dess konstvärde men här utgör händelsen en liten del i ett större sammanhang. Så länge handlingen existerar utan sin kontext vill jag inte ge mig på en bedömning av examensprojektet.
2. Jag besökte Market och Brandstroms monter i fredags och kunde då se verket Territorial Pissing. Omgärdat av rosa gustavianska möbler och guldspeglar från Bukowskis visades NUGs explosiva graffittibombning. Mötet mellan dessa två olika kulturer, överklassens finkultur och gatans fulkultur, resulterade i en intressant och energisk dynamik. Verket i sig var på ett sätt så pass överdrivet, i slutet av videon står han med en färgspruta mellan benen och vräker ut färg, att det nästan blev till en parodi på sig själv. I den tolkningen går det att läsa Territorial Pissing som ett tydligt självkritiskt konstverk. Jag håller med Andreas Brändström när han på frågan om varför han valde att ställa ut NUG svarade att "det jag kunnat känna är att graffitin förlorat en del energi när konstverket placerats in i ett galleri. Vad jag kände var intressant här var möjligheten att bibehålla energin i verket". Även Ingela Lind träffar mitt i prick när hon skriver att "det är inte handlingen som ställs ut, utan det är ett verk med minne från en handling".
Det ska bli intressant att se debattens utveckling. Önskvärt tycker jag vore att lyfta den till att handla om större frågor än bara den enskilda handlingen. Det finns många intressanta vinklingar och frågeställningar. Måste till exempel konsten alltid vara moralisk? Är det okej att bryta mot de överenskommelser, både formella och informella, som existerar i samhället? Om någon känner sig obekväm eller tar illa upp av min konst, har jag då som konstnär skyldighet att ändra den? Och vad ska vi ha konsten till egentligen? Ett samtal på en högre nivå skulle kunna ge om inte klarhet så i alla fall förståelse för varför konsten ibland måste kunna få vara obekväm och ibland till och med lagbrytande. (Tips: läs debattinlägget "Konsten att spela psyksjuk" av Ingela Lind).
Läs även andra bloggares åsikter om Konstfack, konst, Anna Odell, graffitti, NUG, debatt, Brandstrom, Market
6 kommentarer:
Kom igen. Det kommer inte ut något av de här två konstverken. Det är, som David Ebenhart skriver, självklart att en person som uppträder våldsamt får lugnande medel och spänns fast.
Tunnelbanefilmen såg jag i våras och ja, det är meningslös smörja och som Clemens Poellinger skriver "felriktad energi".
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2478173.svd
Frågor: Måste det alltid "komma ut" något av konsten? Måste den alltid tjäna ett syfte? Har inte modernismen redan fört med sig rätten för konsten att existera i och för sig själv?
Sedan förstår jag inte hur du kan uttala dig om Anna Odells verk eftersom det inte ens är klart, det finns ingen kontext eller sammanhang, enbart en (än så länge) isolerad händelse.
Att du sedan tycker att tunnelbanefilmen är "meningslös smörja" är din åsikt som baserar sig på dina estetiska värden. Motivera gärna varför du tycker så.
Jag är inte nödvändigtvis helt för dessa två verk/händelser, däremot är jag helt klart emot det ytliga och rutinmässiga dissandet av dem.
Det är mest de som försökt rättfärdiga Konstfack som har fört en diskussion om vad som är konst. Den diskussionen är för mig fullständigt ointressant.
Om man finner sitt vetenskapliga, politiska eller konstnärliga projekt så viktigt att man självsvåldigt tar sig friheten att utnyttja andra människor, då bör man bli rädd för sin egen människosyn.
I vår del av världen har tidigare kyrkan, forskningen (som rasbiologin) och sjukvården (som tvångssteriliseringar) låtit ändamålen helga medlen. I dag tar företrädare för dessa verksamheter starkt avstånd från att man utnyttjar andra människor och ser dem som sämre vetande eller mindre värda.
Bland de etablerade institutionerna i dagens Sverige är det faktisk bara i konstvärlden som denna unkna människosyn finns kvar. De inblandade på Konstfack kanske inte uttalat tänker så, men deras agerande måste bottna i en djup egocentricitet.
Synen från konstvärden är tydligen:
Konsten är viktig i sig. Den måste få trampa på tabun och provocera. Den är inte bara så viktig att den har rätt att bryta mot lagar och etik utan ibland är det ett egenvärde att tänja på moraliska gränser. Utomstående måste ibland drabbas för konstens skull. Innan resultatet av arbetet är färdigt har ingen utomstående rätt att ifrågasätta. Etiska regler är en intern angelägenhet.
Byt ut "konsten" mot "den medicinska forskningen" och tänk hur Mengele skulle ha instämt.
"Måste till exempel konsten alltid vara moralisk? Är det okej att bryta mot de överenskommelser, både formella och informella, som existerar i samhället? Om någon känner sig obekväm eller tar illa upp av min konst, har jag då som konstnär skyldighet att ändra den?"
Jag skulle vilja påpeka att dessa "överenskommelser" är svensk lag. Ska jag få slå ner folk på stan i konstens namn? Varför inte skära folk med kniv eller kidnappa dem? Samhällskritik i all ära, men det ger inte konstnären mer rätt en någon annan att bryta mot lagen.
Instämmer med båda föregående talare, det handlar verkligen inte om hurvida Odells konstverk är "bra" eller inte. Det sjuka är hur hon som person, inte konstnär, kan med gott samvete utföra så avskyvärda handlingar! Jag hoppas verkligen att hon sätts bakom lås och bom så att hon lär sig att så gör man inte i ett civiliserat samhälle. Att göra motstånd mot poliser och attackera läkare och sköteskor är ett brott oavsett vilket syfte du har.
Angående NUG's "konst" så är det en annan femma, handlingen är ett brott och något utövaren bör ställas inför rätta för. Verket som sådant är som all annan konst i betraktarens öga, vilket kanske också Odells verk kommer att vara men det är inte det intressanta i hennes fall. Där NUG "bara" vandaliserade, alltså skadade något materiellt, så skadade Odell människor på flera olika sätt något som är mångt mycket värre och enligt mig långt värre.
Sen instämmer jag i det Arne säger om människosynen, de värderingar han citerat delas naturligtvis inte av alla på Konstfack men de är väldigt absurda, hur kan man tycka att något står över lagen? Att något har rätt att skada andra människor?
stackars människor o myndigheter som är sååå lättstötta. Själv pumpar de folk fulla med piller bara för att deras intagna ska bli lätta att hantera, vare sig det är de själva eller andra vårdgivare som vill detta. De kränker folk med tvång i socialens o psykvårdens regi i parti o minut. Ni inom vården borde skämmas för det är ni som är de stora kräken som gömmer er bakom myndigheternas maktfullkomlighet som gör att ni inte behöver ta minsta ansvar för era handlingar.( för gemene man: sverige är en myndighetsstat förklädd till rättsstat. tyvärr inser inte människor det innan de hamnat i myndighetsmaskineriets kvarnar)
Skicka en kommentar